Det var mitt i vår "Nordisk Vinter"-turné förra året, någonstans mellan Göteborg och Stockholm på E4:an, när jag insåg att vi hade ett riktigt problem. Jag satt i baksätet av vår tourbus och stirrade ner på min tredje McDonald's-måltid för dagen – efter att ha vaknat klockan 13 med en baksmälla från gårdagens show i Malmö, käkat en snabb burgare innan soundchecken, och nu igen efter spelningen. Min mage kändes som en blyfisk, och jag hade knappt ork att hålla i trumstockarna under våra tunga låtar som "Fimbulvinter" och "Steel & Thunder".
Som trummis i Järnvarg – ett svenskt melodic death metal-band som turnerat i fem år – hade jag alltid trott att det var en del av lifestylen. Metal, öl, kebab, repeat. Men när jag stod på scenen i Debaser den kvällen och kände hur energin rann ur mig mitt under vårt tunga nummer "Ragnarök Rising", förstod jag att något måste förändras. Våra fans förtjänade bättre än en halvdöd rytmsektion.
Det var då vi upptäckte Kaloriräknare – ett verktyg som helt förändrade hur vi hanterar mat på turné. I den här artikeln vill jag berätta hur vi gick från att vara fångade i en ond cirkel av skitmat och dålig energi, till att faktiskt må bra på vägen utan att förlora vår metal-själ.
Låt mig måla upp en typisk dag på turné innan vi fixade det här. Vi vaknar i Umeå klockan 12 efter en sen spelning. Load-out tog för evigt, och vi åkte inte från klubben förrän klockan 02. Nu har vi fyra timmar att köra till nästa stad, göra soundcheck klockan 17, och spela klockan 21.
Första stopp: Shell-macken. Jag tar en Red Bull och en Snickers för "energi". Vår gitarrist Magnus hämtar en varm korv med mos. Basisten Oskar, som alltid försöker äta "nyttigt", tar en sallad – men den smakar kartong och han slutar ändå med att köpa chips också.
Vid 15:30 rullar vi in i nästa stad, hungriga som vargar. Närmaste alternativ? McDonald's drive-through. Big Mac-meny åt alla. "Det är okej", säger vi till oss själva, "vi bränner ju massa kalorier på scenen." Men sanningen är att även om vi svettas som galningar under en 90-minuters show, så motsvarar det kanske 400-500 kalorier. Den maten vi precis käkade? Närmare 1500 kalorier av ren skräpmat.
Resultatet blev att vi alla började känna oss sluggish, fick magproblem, och värst av allt – vår energi på scenen började svikta. När du spelar tunga låtar som vårt åtta minuter långa epic "Odin's Last Stand", kan du inte ha lågt blodsocker mitt i en blast beat-sektion.
En turnés rytm är helt galen jämfört med vanligt liv. Ena dagen spelar du klockan 19, nästa dag klockan 23. Vissa dagar har du soundcheck klockan 15, andra dagar klockan 18. Och mellan allt detta måste du hinna köra, checka in på hotell, göra intervjuer, och kanske till och med träffa fans.
Det här kaos gör det nästan omöjligt att äta vid normala tider. Jag minns en vecka under vår Skandinavien-turné där jag åt "lunch" klockan 16 ena dagen och klockan 11 nästa. Kroppen förstår inte vad fan som händer, blodsockret åker berg-och-dal-bana, och du börjar hamstra energi som fett istället för att använda den effektivt.
Värst var det under festivalsommaren. På Sweden Rock hamnade vi att spela klockan 14:30 – mitt på dagen, fylld med festivalmat (läs: pommes frites och öl) sedan kvällen innan. Halvvägs genom "Mjölnir's Wrath" var jag så yr att jag nästan tappade takten. Inte coolt när 15,000 metalheads headbangar till din rytm.
Här kommer den besvärliga sanningen: metal-scenen och alkohol går hand i hand. Efter en show är du påpumpad med adrenalin, fansen vill hänga, och det finns alltid öl i green room:et. En, två, kanske fem starköl innan du äntligen kommer ner från högarna.
Men det är inte bara alkoholen i sig – det är allt som kommer med den. Vid 02 på natten, när du äntligen känner dig hungrig igen, vad finns det att äta? Kebab, pizza, eller resterna från catering:en (oftast pasta eller kött med sås). Plötsligt har du fått i dig ytterligare 800-1200 kalorier precis innan du ska sova.
Alkoholen förstör också sömnen. Du somnar kanske lätt, men kvaliteten är urusel. Nästa dag vaknar du dehydrerad, hungrig, och med en energikurva som liknar en kraschlandning. Och cykeln börjar om igen.
Det ironiska är att vi metal-musiker faktiskt bränner ganska mycket energi. En intensiv show där du ger allt – speciellt som trummis bakom ett kit i 90 minuter – det är som ett riktigt träningspass. Plus all stress, resande, och mental energi som går åt för att hålla ihop en turné.
Men utan rätt näring blev vi bara tröttare och tröttare. Vi kompenserade med socker och koffein, som gav oss en snabb kick men sedan lämnade oss ännu mer uttömda. Vår sångare Erik började få problem med rösten – inte bara för att han skrek sin själ ur sig varje natt, utan för att hans kropp inte fick vad den behövde för att återhämta sig.
Jag började märka att mina drumfills blev slarvigare mot slutet av låtarna. På "Berserker's Call", som har ett riktigt tekniskt parti i slutet, började jag fuska med förenklade rytmer bara för att orka igenom. Det var inte den standard vi ville hålla.
Försök att hitta något vettigt att äta på en bensinstation klockan 23 på en söndag i Småland. Seriously. Dina alternativ är: varm korv som roterat sedan lunch, förpackade smörgåsar som smakar kartong, energibars som är 90% socker, och kanske – om du har tur – en brun banan.
Även catering på många klubbar är skräp. Visst, det är gratis mat, men det är oftast kolhydrattunga rätter designade för att mätta snabbt och billigt. Pasta med köttfärssås, vita mackor med pålägg, kanske en trist sallad som garnering. Protein, vitaminer, minerals? Glöm det.
Vi försökte handla själva och ha mat i bussen, men det är svårt att förvara färsk mat när du bor i en rullande metallåda. Frukt blev brun, grönsaker vek sig, och mjölkprodukter gick ut. Till slut gav vi upp och föll tillbaka på bekvämlighetsmat.
Här kommer något som många metal-musiker inte pratar om: trycket att se ut på ett visst sätt samtidigt som du ska leva lifestylen. Metal-kulturen glorifierar ju en viss rebellion mot "mainstream hälsotrends" – öl, mörka klubbar, sent liv. Men samtidigt, när du står på scenen, vill du se stark och kraftfull ut.
Jag började känna mig tjock och långsam. Inte bara fysiskt, utan mentalt också. Det påverkade mitt självförtroende på scenen, vilket i sin tur påverkade hur jag spelade. Metal handlar mycket om attityd och energi – om du inte känner dig stark inombords, hörs det i musiken.
Magnus, vår gitarrist, började prata om att sluta turnera helt. "Jag mår inte bra av det här livet," sa han efter en särskilt brutal vecka där vi kört från Oslo till Köpenhamn till Hamburg på fyra dagar. "Jag äter skit, dricker för mycket, och sover tre timmar per natt. Det här är inte hållbart."
Det här var droppen som fick bägaren att rinna över. Vi visste att vi behövde hålla koll på vad vi åt, men tanken på att sitta med penna och papper eller någon krånglig app mitt i turnékaos kändes omöjlig.
Mellan att rigga ner utrustning, köra till nästa stad, göra intervjuer, och försöka få några timmars sömn – när fan skulle vi hinna logga vad vi åt? Och hur skulle vi veta hur många kalorier som fanns i den mystiska "dagens pasta" på klubbens catering?
Det var Eriks tjej som tipsade oss om Kaloriräknare. Hon hade använt det för att hålla koll på sin egen hälsa och föreslog att vi skulle testa det under vår nästa turné. Först var vi skeptiska – ännu en app att hålla koll på? Men sedan upptäckte vi hur lätt den var att använda.
Det som gjorde skillnad var att den förstod vårt kaotiska liv. Vi kunde snabbt scanna streckkoder på bensinmackar, hitta snabbmatskedjor i databasen, och till och med uppskatta portioner från clubb-catering. Appen hjälpte oss att förstå WHERE våra kalorier kom ifrån, och plötsligt kunde vi börja göra smartare val.
Istället för tre McDonald's-måltider per dag började vi planera: "Okej, vi åt skitmat till lunch, så låt oss hitta något bättre till middag." Vi började handla nötter, protein bars (riktiga, inte sockerbomber), och frukt som höll sig bra i bussen.
Det bästa var att vi inte behövde ge upp vårt metal-liv. Vi drack fortfarande öl efter shows, men nu visste vi hur det påverkade vårt totala intag så vi kunde balansera resten av dagen. Vi kunde fortfarande ta kebab vid 02, men kanske bara en gång i veckan istället för varje natt.
Efter tre månaders användning var skillnaden enorm. Mer energi på scenen, bättre sömn, och vi känner oss starkare både fysiskt och mentalt. Våra fans började till och med kommentera att vi verkade mer "på" under live-shows.
Metal handlar om styrka, kraft, och uthållighet – både i musiken och i livet. Nu lever vi äntligen som de krigare vi låtsas vara i våra låtar. Och vår musik har aldrig låtit bättre.
Skål för det! Med ett glas vatten istället för den femte starkölen.